elsasundin

- [email protected]

Deckare Del10

Kategori: Deckare

Rolf lägger ner telefonen lika frustrerad som innan samtalet hade börjat. Visserligen har de hittat kropparna och de är på väg framåt. Men de har fortfarande ingen misstänkt på dessa stackars flickors mördare och ingen som helst aning var den femte stackars flickan kan vara gömd.
  Det har nu gått två veckor sedan den senaste flickan blev kidnappad och de senaste dagarna verkar till och med Linda ha tappat lite fokus. Hon är mest ute med den där nya killen Olof. Hon som hade varit så otroligt engagerad i detta.
  Rolfs tankar avbröts plötsligt med att telefonens irriterande signal surrande i öronen… igen! Med en suck tog Rolf upp luren till örat och svarade.
 Men svaret från andra ändan förvånade honom, det var inte alls vad han hade väntat sig.
  “HALLÅ, DU MÅSTE HJÄLP MIG! Hallå, hallå!?” En skrovlig, skakig, storgråtande ung tjejröst hördes i andra linjen och han började ana vad detta kunde vara om.
Rolf bytte sinnesstämning lika tvärt som när någon trycker på ”on/ off knappen” eller när någon tänder och släcker en lampa. Denna gång var det som att någon tryckte på Rolfs “sinnesstämnings-knapp”. Han gick från totalt mörker direkt in till ljuset och tände hela rummet.
  Rolf måste nu handla otroligt snabbt och effektivt, inga dyrbara sekunderar får gå till spillo. Nyfikenhets frågor som hur hon fått tag på hans nummer, hur hon fått tag i en telefon överhuvudtaget att ringa med får han spara till senare. Han förstår att det inte finns tid till det just nu, ju mer han får fram desto bättre. Man kan aldrig vara säker på hur länge samtalet håller igång och hur länge han tänkt lämna henne ensam, och tiden kan bli knapp.

   Nu är det ord och inga visor, dags att handla snabbt. Det blev ett kort men värdefullt samtal. Mobilen måste spåras och förstärkning måste fixas nu.
Telefonsamtalet med den unga tjejen blev snabbt avbrutet och av det han hörde gissar Rolf att mannen kom tillbaka.
Om mannen får veta av samtalet till kontoret vill han nog inte ens veta av. Rolf vill inte tänka på vad han nog skulle göra mot den oskyldiga tjejen. Det är illa nog ändå.
  När han tänker tillbaka på de andra tjejernas sönderslagna ben, upprivna sår och blåslagna armar förstår Rolf att mannen inte ger nåd till någon. Inte ens de oskyldiga unga tjejerna som inte gjort annat än förmodligen bara sett just svaga och oskyldiga ut.

 Precis då Rolf hade tänkt överväga att ringa Linda ser han dörrhandtaget in till kontoret rycks upp och Lindas klarvakna ögon lyser upp hela rummet. Linda måste ha hört nyheten på väg hit, för hon rycker tag i alla sina saker så fort hon bara kan och ropar åt Rolf att komma.
  Rolf skyndar sig att plocka med allt, fixa med det sista och han ringer runt till alla möjliga. Tillslut lämnar han kontoret han med.

 Nu är de på väg till platsen dit den spårade telefonen varit och Rolf kan verkligen inte föreställa sig varför någon skulle gömma sina kidnappade såhär nära mänskligheten och verkligheten. Med närmare eftertanke förstår Rolf att de inte alls är långt ifrån en gymnasieskola, han får onda aningar om att det kanske har blivit något helt galet, eller att det kanske är en fälla? Kidnapparen kanske ville ha hit dem?
De tankarna sopade han bort direkt, för om det verkligen är så att detta skulle leda dem till kidnapparen så kanske detta kommer bli deras enda chans.
  Bilen svänger in på en liten väg precis bredvid skolan och stannar sedan av bredvid någon liten skrubb. Alla stiger ur bilen och drar sig försiktigt in mot skrubben.
Rolf lägger handen på bältet för att vara beredd om någon skulle komma bakifrån eller smyga sig fram och han ser att de andra göra likadant.
  Dörren var inte låst, vilket förvånar dem väldigt mycket. Men det därinne förvånar dem ännu mer. För hur mycket de än söker finns det inte ett enda spår på att tjejerna varit fångade här.
  Efter en halvtimmas letande i en liten skrubb, inte större än ett litet städförråd går Rolf ut en sväng och möts upp av en dam.
  “Hittade ni något där inne eller?”
Rolf ser lite frågande på damen som snabbt fortsätter samtalet.
  “Jag såg nämligen en man i kanske 40-årsåldern tvinga in en ung tjej in i skrubben tidigare idag. De var inte där inne så länge, men när de kom ut sprang tjejen gråtandes därifrån. Jag hann inte riktigt ikapp henne, mina ben bär inte lika bra som de gjorde en gång i tiden. Jag hade precis tänkt ringa er i polisen, då jag såg bilen här nedanför, så jag gick hit. Har ni hittat något?”
  Rolf bara stod helt stum och försökte bearbeta allt hon berättat. Han börjar långsamt koppla vad som hänt och måste nu veta allt i minsta detalj av vad damen sett! Vem tjejen var? Men viktigast av allt; vem mannen var?
  Rolf ber damen att följa med honom till stationen så det får reda ut allt i lugn och ro.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: