elsasundin

- [email protected]

Deckare Del11

Kategori: Deckare

Samtalet mellan damen och Rolf  var väldigt givande för honom och för fallet.
Nu, dagen efter sitter han i samma bil, på samma väg och i samma uniform som igår. Skillnaden är bara den att idag har han lite mer insikt i hur kidnapparen bara verkar spela ett spel med dem. Ett spel som snart ska nå sitt slut.

 Rolf parkerar bilen precis utanför den stora vita skolan, med stora fönster och öppna ytor. Stor utegård med vackra träd och bänkar som utifrån bara sprider signaler om att vara en bra och rik skola.
 Utanför ser han en ensam tjej sitta på skoltrappan. Efter ett antal bytta ord med damen igår och ett antal olika bilder, så tror de sig ha hittat den utsatta tjejen. Just den tjejen som han letar efter, sitter på trappan vid skolans entré. Helt utan tvekan måste det vara lyckodagen!
  Rolf kliver ur bilen och närmar sig tjejen som har musik i öronen och hon märker inte av Rolf när han närmar sig, förrän han kommit fram till första trappsteget då hon tittar upp. Ögonen spärras upp på ett litet skrämt sätt och Rolf förstår att han har kommit till rätt tjej. Han sätter sig försiktigt bredvid henne och är väldigt glad att hon sitter ensam.
  Rolf väntar på att hon själv väljer att ta ut musiken ur öronen för att prata och det dröjer inte alls länge innan man ser fingrarna på iPoden och hon drar ut musiken ur öronen. Rolf antar att hon inte kommer ta första steget till en konversation så han börjar försiktigt med att presentera sig själv.
Ett vänligt leende kom från hennes läppar och allting bara släppte på en gång, hennes mur sprack totalt.
 Tårarna börjar rinna helt ohejdbart och orden bara ramlar ur henne samtidigt som Rolf bara sitter och lyssnar, tröstar och nickar.
  “Det började som en vanlig skoldag, men jag hade stannat bara lite längre på skolan för att förbereda mig inför en redovisning till lite senare.
 Så jag var bland de sista att lämna skolan. Jag började gå hemåt som vanligt, men precis när jag skulle gå över vägen grep en kraftig hand tag om min arm. Jag reagerade på att handen var väldigt varm, faktiskt ovanligt varm. Jag kände att det var en grov manshand och greps av panik, men kunde inte få något alls ur mig.
Mannen drog med mig med hans hand för min mun. Jag kan fortfarande känna fingrarna på hakan och det är väldigt obehagligt.
Jag kunde inte säga något alls, samtidigt som han bara försökte intala mig att han inte var farlig och att allt detta var för en god sak, jag trodde honom inte förstås. Men vågade ändå inte streta emot, jag var för rädd!
  När vi kom in i skrubben tog han upp en pistol och han sa att om inte jag gjorde exakt det han sa, skulle han inte tveka en sekund att använda den här och han pekade på pistolen han höll i handen. Jag blev helt galet livrädd!
  Han kastade mobilen på mig och han hade redan slagit in ett nummer. Han sa exakt vad jag skulle säga och sen vet du ju allt om det.
Efter samtalet tog han tillbaka telefonen och började fiffla med något som jag inte har någon aning om och precis innan han gick sa han att något av det här skulle komma ut så skulle han söka upp mig igen och göra slut på mig.”
  Hon gör en liten paus och Rolf bara tittar på henne och det märks att hon är livrädd.
  “Jag är verkligen jätteledsen att jag gjorde det här! Jag hamnar inte i fängelse för det här va? Jag vara bara så rädd? Jag är inte redo för det, jag vill plugga klart och få något gjort av mitt liv. Jag tänker inte sluta här!
  Jag var bara så rädd och nu kommer han säkert också söka upp mig, det kanske är bättre i fängelset då egentligen. Istället för att få honom efter mig?
  Åh, jag vet inte vad jag ska göra. Jag är så rädd!”
Rolf tittar på henne igen och ger henne ett vänligt leende.
Var inte rädd, du kommer inte hamna i fängelse alls. Däremot ska vi se till att den sjuka mannen får straffet han förtjänar.
Vi kommer att hjälpa dig så att du ska känna dig trygg, men det är inte säkert att det blir lätt. Vi skulle också behöva lite hjälp från dig nu och det var verkligen modigt att du vågade ta steget direkt och berätta det här för mig. Det kommer underlätta otroligt mycket ska du se.
Skulle du kunna följa med mig till stationen nu och reda ut lite saker så vi får fast monstret?”
Tjejen bara nickar och tittar upp på Rolf. Tårarna slutar rinna och Rolf torkar försiktigt henne kind.
  “Kom med här nu ska vi se, allt kommer bli bra. Nu ska vi få ett stopp på det här.”
Hon följer Rolf ner till polisbilen som sedan tar med dem till polisstationen. Hon säger inte mycket under bilturen dit och precis när de svänger in till stationen får Rolf syn på Linda. Precis den personen han vill träffa. För nu ska det bli ett avslut på den jobbiga och tragiska karuselltrippen.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: