elsasundin

EPILOG

Nu är Linda på väg till samma hus igen som för fem månader sedan, då var syftet att få reda på mer om tjejen, hennes bakgrund och annat viktigt till utredningen.
 Linda får en väldigt glad överraskning då hon får syn på gården när hon går på uppfarten. Buskarnas grenar spretar åt alla möjliga håll, under de stora träden ligger det skrumpna löv och grenar. Det märks verkligen vad som fått mer uppmärksamhet än gården den senaste tiden och ett leende speglas mot fönstrens oputsade ruta.
  Linda ringer på dörren och hon hör lätta steg inifrån. En stor skillnad mot för fem månader är också uttrycket då mamman får syn på Linda. Ögonen speglar ingen oro, utan bara ren tacksamhet och glädje. Linda möts upp med en stor kram.

 Linda går in mot det väldigt ljusa och öppna vardagsrummet igen och möts upp av ett av det vackraste leendet hon sett. Hon känner knappt igen flickan i soffan. Hon ser så vaken och frisk ut. Det ligger som en aura runt henne. Linda går fram och ger henne en stor mysig kram.
  “Hur är det nu? Du strålar ju som en sol. Det är precis vid dessa tillfällen jag känner att jag valt helt rätt jobb!”
Linda möter flickans strålande blick och det var allt hon behövde få se, den blicken kommer Linda alltid minnas och kommer alltid hjälpa henne fram när det är svårt. För när det väl kommer till slutet så var allting värt det hårda slitet som ligger bakom.