elsasundin

- elsaas@live.com

Deckare Del6

Kategori: Deckare

Bilens däck glider fram på asfalten, tallarna och granarna susar förbi fönsterrutorna samtidigt som molnen rör sig norrut. Linda lutar sig mot bilens fönster och tittar ut. Utsikten fascinerar henne mer än förut, det är alldeles för sällan man egentligen stannar upp och verkligen ser sig omkring, ser det vackra landskapet som finns framför näsan på oss. Linda tänker på förhöret igen, på kvinnan och på platsen de nu ska besöka. Platsen där kvinnan hade sett en misstänkt man bärandes på en väldigt stor säck. Kvinnan hade sina misstankar om en kropp i säcken och med hennes beskrivningar fick hon ingen emot sig heller.
Linda kunde ana vad som väntade dem och bara tanken gav henne kalla kårar genom hela ryggraden, ändå ner till tårna.
Men detta måste ändå göras och förhoppningsvis är inget för sent än.
  Polisbilen svänger in på en ödslig väg, bort från asfalt och annat tecken på civilisation. Hon tittar ut igen och undrar om det var så här folket från tidigare århundraden sett världen.

 Enligt kvinnan hade hon varit ute på cykeltur i skogen, när hon plötsligt såg en svart bil parkerad mitt på vägen. En bit längre bort in i skogen såg kvinnan mannen gåendes med säcken.
  Som tur var, vände kvinnan direkt då hon upptäckte mannen. Hon blev aningen rädd. Det var väldigt synd att hon inte fick tag på registreringsnumret, men riskerna som hade funnits om hon hade cyklat ännu närmare var ju för stora. Så det var lite tur också att hon vände om, annars hade de kanske inte fått in vittnesmålet. Utan istället kanske fått in ett till fall på saknade personer.
  Bilen skulle väl förmodligen varit stulen också, det brukar vara så. Det är inte ofta dessa typer kör runt i bilar skrivna i deras eget namn.

 Linda kan nu se det stora ihåliga trädet på vänster sida om vägen. Trädet som kvinnan pratade om och Linda förstår att de äntligen kommit fram, hon ser sig omkring och ber chauffören att stanna.
  Rolf och Linda stiger ur bilen och drar in den härliga, rogivande skogsdoften och känner lugnet i själen. Det är väldigt vackert här ute. Den stora, täta skogen breder sig längre än ögat når åt öst lika väl som åt väst och i mitten av denna stora mäktiga skapelse delas allt upp i två sidor med hjälp av grusvägen. Inte heller den kan ögat se slutet på.

Det är fortfarande dag och solen söker sig försiktigt in mellan trädkronorna. En sort ljusdans färdas över deras huvuden. Vinden blåser lätt och får dansen att skifta väldigt tvärt. Ibland till livlig tango och ibland till en stillsam men vacker vals. Lugnet behålls tyvärr inte länge än så och letandet måste dra igång direkt.

 Alfons; den lilla extramedlemmen i truppen håller sig i täten och nosar sig fram genom skogen. Linda, Rolf och de andra i truppen håller sig strax bakom honom. Alfons verkar ha något på spåren och alla följer nyfiket efter.
Plötsligt stannar han och det är som att hela världen stannar för Linda, hon vågar nästan inte titta. Vad kan han ha hittat?
  Men han hann knappt stanna förrän han fortsatte in i skogen igen. Gropen i magen på Linda växer ännu mer nu. Vad kommer egentligen hända näst?
Precis som den tanken lämnade henne märker hon att Alfons har stannat igen och framför honom ligger precis det som alla fruktade. En livlös kropp ligger precis framför ögonen på dem. Linda känner knappt igen den unga tjejen, men skulle ändå gissa på kidnapparoffer nr fyra. Tjejen vars familj Linda just pratat med, den oroliga familjen som skulle göra precis vad som helst för att få träffa deras ängel en enda gång till. Den vackra tjejen med hela livet framför sig.
  Linda kan inte hejda sig längre. Hon känner hur det börjar bränna i ögonvrån och en liten tår rinner ner för den bleka kinden.
Bilderna från besöken hos de oroliga familjerna spolas fram och tillbaka i Lindas minne, hon står inte ut. Snart kommer de få besked om att deras dotter/syster/vän inte längre finns bland oss på jordelivet, utan att själen har gått vidare. Bort från denna planet av elände och Linda är rädd att de inte blir den enda familjen som kommer få dåliga nyheter ikväll, hon har en jobbig magkänsla om att det inte bara är en enda livlös kropp som ligger här, bland mossa och löv.
  Linda tittar in i den snåriga skogen igen och hennes öga för detaljer ser några misstänkta kullar någon grävt i för ett litet tag sen och hon ser på Rolf att han tänker i samma banor som henne.
Rolf kontaktar de på stationen. Han ber dem om förstärkning och utrustning.       
  Ännu en titt in i skogen och nu står Alfons framme vid högen Linda kollade in, som en bekräftelse på vad de befarat. Nu är det bara att vänta på förstärkningen och utrustningen innan de kan kolla hur illa det egentligen ligger till.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: