“Nu har vi fått in ännu en kidnappning på en ung missbrukartjej kring 17-18 år.” Rolf lägger ifrån sig telefonen på skrivbordet och tittar med bekymrade ögon på Linda. Den alltid så glada och positiva polisen i deras trupp. Den yngre fläkten som framtiden inte visar något annat än ljust för. Hon med det blonda vackra håret, de blåa ögonen och de fylliga rosenröda läpparna som alltid formas efter det vackra leendet, men inte idag. Hennes vanligtvis obekymrade utstrålning förvrängs. Hennes panna rynkas mer än någonsin och en suck kommer från hennes läppar. “Kan han inte bara lämna de unga flickorna ifred? Detta blir det femte offret på två och ett halvt år. Nu måste vi stoppa det, för sista gången. Jag bryr mig inte vad jag behöver betala för att få fast det grymma monstret.” Linda stället sig upp och dunkar nävarna hårt i bordet. Rolfs kaffekopp välter, det varma kaffet rinner ut över bordet och några enstaka droppar når golvet. Rolf ser väldigt sällan Linda såhär upprörd, men han förstår henne helt och fullt. Alla dessa unga tjejer. Ingen har någon som helst aning om var de skulle kunna hålla hus. Fem tjejers familjer och vänner som oroar sig dag ut och dag in. Men ovissheten om de ens är vid liv måste vara värst. Man har ju ingen aning om vad kidnapparen kan göra mot dem.
Linda står fortfarande upp med näven i bordet och ser väldigt koncentrerad ut. ”Nu ska jag kontakta alla tjejernas familjer igen och se om jag kan hitta något mönster i kidnappningarna, för att kanske i alla fall förhindra ett till offer.”Hon går med bestämda steg ut ur rummet med anteckningsblocket i högsta hugg. Ljudet av hennes skor och nyckelknippan som skramlar försvinner och tonas gradvis bort, enda tills man bara hör surret av datorn inne på kontoret och något småprat ute i korridoren. Rolfs ögon faller mot bilderna på de fem försvunna tjejerna och han känner ilskan mot den som gjort allt. Sedan går han bort till kaffeautomaten, häller upp nykokat kaffe i den utspillda muggen och går ut ur rummet han också.
Mina nya naglar jag fixade med i helgen, det var väldigt längesen jag målade naglarna sist. Men det var kul att det äntligen blev av! Synd bara att det vita lacket helt har torkat ut, så det var inte direkt roligaste målningen... men, men. Om ni har några roliga förslag på vad jag kan måla någon gång i framtiden så är ni väldigt välkomna med kommentarer! Sen måste jag ju säga att jag gillar skärpan på webbkameran ibland;)
Sitter just nu och käkar lunch. Snart ska jag ner på stan en sväng och vidare till efs, där jag kommer spendera kvällen med roligheter! Extra härligt var det idag också då vi var lediga från skolan, en riktig slappdag har det varit!
Det är ju som väldigt tur att saker och ting faktiskt förändras!! Men det är samtidigt väldigt kul att titta tillbaka på förr och samtidigt kunna ha distans till den man var då. Nu har man helt enkelt ett annat perspektiv på livet än vad man hade för några år sedan, finns både positiva och negativa saker med det. Men visst måste ni väl hålla med om att jag var en grym posare då jag var liten, alltid lika grym framför kameran... Kanske att jag skulle ha varit med i "mammor och minimodeller";)
Nu har jag lagt upp första delen av deckaren här inlägget nedanför, tycker ni att jag ska lägga upp fortsättningen senare eller borde jag låta bli? Ni får gärna slänga upp någon liten kommentar vad ni tycker om den!
Nu ligger jag här igen, i botten av den djupaste graven man kan gräva ner sig i. Det är en mörk, kall höstkväll i början av oktober och det är ovanligt lite folk som passerar, men de få som ändå passerar låtsas inte ens om att jag ligger här. Eller så orkar de väl inte bry sig, de tycker väl att deras liv redan är eländiga nog när de inte hade råd med den där senaste mobilen eller misslyckades på jobbet. De ser väl bara en förlorad själ som inte ens är värd en endaste liten blick. Men de kanske har rätt? Jag kanske är förlorad!? Innan sommaren hade jag verkligen tänkt sluta, jag hade ju till och med min pojkvän vid min sida som lovade sin hjälp. Det kändes verkligen som att mitt liv äntligen hade nått vändpunkten som både jag och många andra i min närhet hade väntat och hoppats på. Men som vanligt när jag får ett ljus i mitt liv tas det bort lika snabbt som jag vågar börja hoppas på något bättre. Som om det inte redan var tillräckligt innan så är det värre just nu, jag är ännu djupare ner än förut. Skulle jag ens orka bry mig om det hände mig något, när inte en enda människa ens orkar vända en endaste liten blick åt mitt håll? Eller ännu jobbigare, att lämna ifrån sig några enstaka minuter av sin dyrbara och hektiska tid till att gå fram till mig och fråga mig en endaste liten fråga som “Hur mår du?” Men det är väl bara önsketänk, man brukar ju oftast vilja ha allt som man inte kan få. Jag förstår mig verkligen på det, för jag vill inte ha mitt liv längre. Tänk om jag skulle få byta liv med någon annan? Då skulle säkert allt bli bättre! Men det finns nog ingen som skulle vilja byta med mig heller så.
Skulle någon ens bry sig om jag försvann nu? Mamma och pappa skulle väl försöka bry sig i alla fall, men någon annan... Nej, förmodligen inte, mitt liv räcker inget till helt enkelt. Blicken sänkte sig ner mot marken och ner till verkligheten, till den dumma förbannade verkligheten. Verkligheten som säger till mig att jag inte duger något till och att ingen bryr sig om mig. Jag blundar och känner ruset i kroppen, det enda som får mig att tänka på annat i dessa dagar, det enda som egentligen har börjat betyda något i min tillvaro, men samtidigt fått mig dit jag är idag, till botten. Jag hatar det, men jag kan inte få nog! Jag har ingen aning om hur länge jag har suttit här, när helt plötsligt mitt drömmande mot en bättre värld och ett bättre liv avbryts av något helt oväntat. “Hej, hur mår du?” En grov mansröst hörs ovanför mitt huvud. Någon kommer alltså fram till mig och frågar hur jag mår! När hände det senast egentligen? Vågar jag titta upp? Han kommer nog förmodligen bara se skammen i mig och gå härifrån. Jag tror inte att jag klarar av ännu mer förnedring i livet. Han kommer bara att skratta åt mig och sparka på någon som redan ligger. Men känslan som nu fyller kroppen är annorlunda och var längesedan jag kände senast. Någon som kanske ändå bryr sig om mig och hur jag mår. Plötsligt känner jag en hand vilandes på min axel, trotts kylan ute var handen ovanligt varm. Jag tar ett hastigt beslut och tittar upp.
Framför mig står en man i 40-årsåldern tittandes rakt in i mina ögon som om han såg genom alla mina murar och kunde känna all skam i mig, helt utan att döma. En varm känsla sköljer genom hela min kropp och själ. Mannen med de varma händerna har ljus felfri hy, helt nyrakad och doften av rakvattnet hänger som en lätt dimma i luften. Det bruna håret ramar in ansiktet perfekt och en lock faller ner över de djupbruna ögonen. Han släppte mig tvärt med blicken och det var som en våg av skam snabbt ilade genom honom. Om jag bara hade varit 15-20 år äldre hade jag nog fallit för honom direkt, jag slår vad om att han har en drös med medelålderskvinnor som trånar efter honom och här sitter denna man bara några enstaka decimetrar fram mig och ser skamsen ut. Det känns bara så absurt. Tillslut tittar han på mig igen och samma känslor kommer tillbaka. Jag ser att han är på väg att öppna munnen för att säga någonting och precis då blir jag rädd. Rädd för en spydig kommentar. Grodor som lätt brukar kunna hoppa ur folks munnar. Han känns dock inte som alla andra, han känns speciell. Men precis som han ska öppna munnen blir jag livrädd och stänger igen ögonen för att inte se hans blick. “Du ser verkligen förskräcklig ut!” Precis där försvann all min luft ur lungorna som att någon fått in en fullträff med all sin kraft i magen och jag känner en tår nedför kinden. Kommentaren jag var så rädd för kom helt utan förvarning. Han är helt enkelt som alla andra, precis som alla andra: Skitstövlar! Nu kommer han bara att gå härifrån och inte ens titta åt mitt håll igen. Men han överraskar igen då han öppnar munnen för att prata en tredje gång. “Kom med mig här, du ska få följa med mig hem till min lägenhet. Jag ska hjälpa dig hur skiten, jag bryr mig om dig.”
...Jag, bryr mig om dig, jag bryr mig om dig, jag bryr mig om dig... De orden fastnar verkligen i hjärnan då jag följer med mannen till hans bil, den okända mannen som sa att han bryr sig om mig. Det var länge sedan denna känsla fyllde mig sist.
En av anledningarna till varför jag är less på mitt platta, mjuka, uppklippta hår! Det vill som aldrig stanna som jag tycker att det ska, för jag lovar att det absolut inte såg ut såhär innan jag for hemifrån imorse! Men livet fortsätter väl ändå...
Hit skulle väldigt många bilder platsa! Jag har många roliga minnen till flera bilder och det finns otroligt mycket roliga bilder jag har lyckats knäppa på mina kompisar, men just de bilderna är till just bara för mig och mina kompisar. Tänker inte hänga ut bilder på dem!
Jag hoppas verkligen inte att ni har missat denna video, men om det nu skulle vara så tragiskt att ni inte har sett den hoppas jag verkligen att ni tar er lite tid och tittar på den nu! De är verkligen grymma! Något i den här stilen skulle vara jättekul att göra någon gång!
Bara genom ett fåtal klick på skärmen via photoshop så kan man ändra en bilds uppfattning och göra stora förbättringar på några enstaka minuter, hur lätt som helst!!
Aldrig bra att ställa en fråga till massa personer om man vill ha ett svar... Men vad tycker ni? Är det kul med före och efterbilder? Är ni intresserade av lite steg-för-steg bilder i en redigeringsprocess? Skicka en liten kommentar om ni känner att ni har en åsikt!
Jag har seriöst övervägt att lägga upp min deckare i lite olika delar som jag skrev på skolan för någon månad sen. Vad skulle ni tycka om det?
Sen vill jag också veta vad ni skulle vilja hitta på bloggen? Jag känner inte att jag har någon koll på vilka som faktiskt läser och vad ni faktiskt är intresserade av att läsa här...
Jag uppmanar er att tycka till så mycket som det bara går, och jag vet att det finns folk där ute som brukar ha väldigt starka åsikter och tycker mycket. Så var inte sämre nu och här!
Har som tittat på detta plagg ett antal gånger i butiken, men aldrig vågat prova för prislappen. För tänk om den verkligen skulle vara snygg på också... Men i veckan då jag kollade på prislappen var det annorlunda! Ibland tycker jag inte så mycket om rea, men just då älskade jag rea!!
Dessa låtarna är de mest spelade låtarna på min lista hittills in på 2012. (Förutom alla gleelåtarna som fortfarande spelas om och om igen... hela dagarna!)
Han är så sjukt härligt random!! En femtonårig kille från Umeå. Kan det blir så mycket roligare? Titta in fler klipp av honom! Jag och Molly dog när Linnea visade hans sida. Var längesen jag skrattade så mycket åt några klipp.
Jag är expert på att säga samma sak flera gånger, bara för att jag glömt vem jag hade sagt det till innan. Jag äter alltid upp kantera först på mackan. Jag dinglar med gaffeln mellan tuggorna. Jag är nördigt förälskad i serien glee. Jag älskar att experimentera med mat och olika smakkombinationer. Jag får ibland väldigt konstiga ljud när jag skrattar.
Jag hoppar lätt till då jag blir skrämd. Jag kan inte skrika "tjejskrik" (bara i bergodalbanor och spökstigar... då ni) Jag fullkomligt älskar havet på sommaren. Jag tycker inte alls om choklad, har aldrig gjort. Jag börjar gymnasiet nästa år. Jag tänker ofta mer och längre än vad man egentligen behöver och trasslar in hjärnan i jobbiga grejer som man inte förstår sig på. Jag har endast gått på en hockeymatch 1 gång i livet, även fast man bor i den galna hockeystaden Skellefteå.
Jag bor i ett rött hus. Jag lever ett väldigt typiskt "svenneliv". Jag lutar alltid på huvudet åt nått håll, kan typ inte sitta helt rakt. Jag fullkomligt älskar god mat! Jag är rätt boksmart, men när det kommer till andra saker är jag inte alltid den smartaste. Jag tycker att Harry Styles lätt är gulligast i One Direction. Jag älskar sommaren och tycker inte alls om vintern. Jag har stora drömmar.
Jag kan helt enkelt inte bli dålig på bild.........
Torsdag: Hem direkt efter skolan och förbereda maten till fredagkvällen och senare första körövningen för året, var väldigt kul att träffa alla igen och komma igång!
Fredag: Direkt hem igen, städa och göra i ordning det sista inför kvällen... 20 min innan alla skulle komma fick syrran magsjuka och snabbt ändra planerna. Vi hamnade tillslut hos Cissi och hade en väldigt rolig kväll tillsammans!
Lördag: Vi vaknade hemma hos Cissi, innan lunch for alla hem och Sofia följde med hem. På kvällen for vi till Efs och var där med Melissa och Ida.
Söndag: Slappdag, har fixat ihop en massa bilder och beställt från fuji. Kvällen fortsätter det med ledarutbildningen på lands.
Detta har hänt under dagarna ni fått klara er utan mig, hoppas ni inte har saknat mig för mycket bara.
Detta är orden som borde spridas vidare till alla, det är inte upp till oss och att följa en regelbok människor hoppas få se sig mer värdiga genom. Allt är upp till honom där uppe! Om man ser till det stora hela har vi egentligen inget att komma med.
Jag är verkligen inte alls något JBfan, snarare lite tvärt om... Jag lyssnar aldrig på hans musik, kan knappt texten på baby och tycker bara att hela "Biebergrejen" är väldigt överdriven. Men när jag såg den här videon så kanske jag fick lite andra tankar om honom, även fast jag helst inte vill erkänna det så var det där väldigt, väldigt gulligt gjort och han verkar vara en fantastiskt bra person.
Årets första skoldag är nu avklarad och jag vet inte om jag är ensam om att känns så, men det känns i hela kroppen att man har varit borta ett tag... och att man kanske borde ha lagt sig aningens tidigare igår! Men inget att göra åt nu, var bara att bita ihop och försöka. Efter lunch hade lärarna också bokat upp hela Leos Lekland för hela årskursen och kände därför för att bära sköna och väldigt enkla kläder↑
Just nu känner jag mig väldigt trött, slut och rastlös. Jag tror att jag ska ta mig något att äta och sedan invänta my little friend Sanna. Vi ska försöka skissa klart trycket till våran finfina klasströja!
Hade lite smått tråkigt där precis innan middagen idag, det är sånna tillfällen sånt^ händer.
Ikväll ska jag avsluta rumprojektet och försöka sätta upp sista hyllan, vägglampan och lite andra småsaker. Har målat om i rummet för er som inte vet om det. Ha en fortsatt bra kväll och för er som börjar om skolan imorn precis som jag, jag känner med er!
Efter att ha legat inne i princip hela dagarna i veckan pga sjukdom kändes det väldigt skönt att göra något idag! Min nya dansgrupp började idag och åh vad kul det var, inte alls vad jag är van från tidigare. Men det var jättekul, lite stel efter lov och julfirande är ju ändå tillåtet tycker jag!
Endast en dag kvar av friheten nu innan skolan börjar om nu på tisdag. Måste säga att det är väldigt blandade känslor till denna termin... Jag börjar gymnasiet om typ ett halvår!! Det kallar jag sjukt. Ny skola, nya klasskompisar, nya ämnen, nya lärare ochh förmodligen ett nytt jag. Men och andra sidan så kommer jag slitas från min skola och splittras från min underbara klass. Det kommer nog vara jobbigast. Stort gråtkalas förväntas på skolavslutningsdagen då alla tjejerna spenderat väldigt många extra minuter på smink i onödan som kommer kladdas ut, och killarna i kostym (sånt händer inte ofta) Samtidigt som man slits mellan miljoner olika känslor förväntas man att vara på topp nu med alla slutbetyg som ska komma och de nationella proven... Jag vill inte ens tänka på dem.
Nu ska jag gå tillbaka till nuet och njuta av den sista dagen på lovet och senare njuta av veckan, av terminen, av året... av livet! Ha det bra!
Nu har jag startat upp en ny blogg igen i hopp om att den ska funka och inte läggas ner efter en månad. Jag kan inte nu i förväg säga vad bloggen ska handla om... Men jag kan i förväg hoppas att ni kan tycka om den, vi får väl se!
