elsasundin

Nu blev Linda genast ännu mer på hugget än förut och snart kommer hon spricka. Nu har de äntligen fått den första riktiga ledtråden som faktiskt leder till något konkret att jobba med, något att titta närmare på och som förhoppningsvis leder till ännu mer ledtrådar. Eller kanske till och med ännu bättre… Kanske kan detta leda dem till svaret i egen hög person.

   Linda småspringer i korridoren till kontoret och Rolf samtidigt som hon jämrar sig över att hon valde klackskorna i morse. Hon som inte har använt dem på ett bra tag. Att hon var tvungen att ta dem just idag!
  Linda kan äntligen se dörren till kontoret och släpper den inte en enda sekund med blicken samtidigt som hon närmar sig och väl framme vid dörren bara rycker upp hon den och får syn på Rolfs förvånande blick.

   Lindas adrenalin pumpar fortfarande och hon avbryter Rolf i sökandet ännu en gång, hon tvekar inte ens innan hon börjar prata. Allt bara väller ur henne och hon kan känna lyckan rusa genom henne, nu när de äntligen är på väg framåt i utredningen. De är fortfarande långt ifrån framme. Men det finns i alla fall något att gå på nu, en tråd att följa, en ljusstrimma i mörkret.
  När Linda pratat klart ser hon i Rolfs ögon precis samma sak som hon själv känner, och han ger henne ett av sina “bra jobbat leenden”, samtidigt som han ringer några samtal.
  Nu går de ut från kontoret igen. Rolf och Linda, precis som många andra gånger under denna tid. Men nu är ändå allting annorlunda. Idag finns det en ledstjärna. Ett svagt ljus. En ficklampa. Och det känns så otroligt mycket lättare än att bara famla runt i kolsvart mörker utan att veta var man ska. Linda känner en otroligt lättnad nät hon går där i korridoren på väg mot utgången och på väg mot bilarna nere i garaget.