elsasundin

Stationens golv känns under fötterna igen, istället för den gropiga, blöta marken ute i skogen och Linda är lättad. Hon kommer förvånansvärt lätt in i jobbstämningen nu igen efter att bara kunna haft en enda person i tankarna medan hon var ute i skogen.
Nu känner hon mest av irritationen av att undersökningen bara står och trampar på samma ställe hela tiden. Svaren från rättsmedicin har fortfarande inte kommit än och hon kan bara hoppas att patologen hittar något som går att använda för utvecklingen av undersökningen.

Några dagar senare när Linda kommer in på kontoret i vanlig ordning, ser hon på Rolf att något har hänt. När hon tittar ner på skrivbordet ser hon papperna från rättsmedicin ligga där. Linda närmar sig papperna och möter Rolfs blick.
“Jag måste bara varna dig för att det inte alls var en vacker syn. Jag vet hur mycket detta fall betyder för dig och hur mycket du bryr dig om tjejerna.”
Hon tvekar med händerna två decimeter ifrån skrivbordet. Men tanken på vad svaren kan ge henne överväger fort och hon rycker åt sig mappen och börjar läsa.

Linda inser allt eftersom hon läser att dessa tjejer inte kan ha haft det lätt under deras sista stunder i livet. Våldtäkter på våldtäkter, grov misshandel, väldigt undernärda och väldigt höga värden av droger som citodon och kokain.
Men det värsta av allt som verkligen berörde Linda var att alla tjejerna hade foster i magen och inget av fostren hann bli äldre än fyra månader innan han gjorde slut på mamman och där av fostret också.
Mannen tog alltså in tjejer bara för att misshandla dem och ha något att fördriva sin tid med, när han märkt av att han gjort tjejerna gravida måste han ha handlat snabbt och dräpt dem. De flesta av tjejerna dog av ett väldigt kraftfullt slag mot huvudet men en av dem dog av strypgrepp. Han måste tagit till med det som kändes lämpligast för stunden. Efter att tjejen dött har han hämtat in en ny tjej att plåga och begravit den andra.
Detta betyder att de borde ha på sig minst någon månads tid innan nästa kidnappning och mord borde kunna ske. Det kom som en lättnad för Linda som bara gruvar sig hela dagarna långa. Men det innebär inte alls att de får ligga på latsidan för det. Vem vet egentligen vad tjejerna får gå igenom tillsammans med monstret på fri fot?
Linda lägger tillbaka papperna i mappen och lägger mappen på skrivbordet bredvid Rolf som pratar i telefon. Sedan styr hon stegen ut från kontoret, bort från all den stress som alltid ligger omkring henne.
Nu måste hon få sätta sig i lugn och ro. Bara få klura och pussla ihop de bitar som hittills är hittade och förhoppningsvis komma fram till något.